Lagrum och tak

Sanktionsavgiften regleras i 19 kap. spellagen (2018:1138). Spelinspektionen får besluta om sanktionsavgift när en licenshavare har överträtt spellagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Avgiften kan beslutas tillsammans med en anmärkning eller en varning, och i allvarligare fall även med återkallelse av licensen.

Maxbeloppet är knutet till operatörens omsättning. Enligt 19 kap. 13 § spellagen får sanktionsavgiften som mest uppgå till tio procent av licenshavarens omsättning från den svenska verksamheten under det föregående räkenskapsåret. För en stor operatör innebär det att avgifterna kan röra sig om hundratals miljoner kronor i absoluta tal, även om de hittills har stannat klart under taket.

Hur avgiften beräknas

Lagstiftaren har medvetet undvikit en stelbent formel. I stället ska Spelinspektionen göra en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda ärendet. Återkommande faktorer i myndighetens motiveringar:

• Överträdelsens allvar. Risk för skada hos spelare, antal kunder som påverkats och eventuell systematik väger tungt.
• Varaktighet. En brist som pågått under flera år ger högre avgift än motsvarande brist under en kort period.
• Den ekonomiska vinningen. Hur mycket licenshavaren tjänat på den otillåtna verksamheten.
• Omsättningens storlek. Större operatörer får generellt högre avgifter, både för att taket är högre och för att samma procentuella påverkan kräver större belopp för att bli kännbar.
• Tidigare överträdelser. Återkommande brister mot samma typ av bestämmelse skärper påföljden.
• Operatörens agerande efter upptäckt. Snabb självrättning och samarbete vid utredningen kan verka i mildrande riktning.

Det här är ett av skälen till att samma typ av regelbrott kan generera mycket olika belopp hos olika operatörer. En sanktion på 25 miljoner kronor mot en stor operatör och en på 500 000 kronor mot en mindre operatör kan båda spegla en likvärdig procentuell påföljd i förhållande till deras omsättning.

När den används

Sanktionsavgift utfärdas inte vid varje tillsynsbeslut. Många ärenden landar i en anmärkning utan ekonomisk påföljd när bristen bedöms som mindre allvarlig eller när licenshavaren snabbt rättat sig. Avgifterna riktas främst mot strukturella brister som antingen påverkat många kunder eller pågått länge.

De återkommande grunderna för avgifter är brister i omsorgsplikten, penningtvätts­regelverket, bonus- och marknadsförings­bestämmelserna samt integration mot Spelpaus. Brister i omsorgsplikten har historiskt gett de absolut största enskilda avgifterna eftersom ärendena ofta rör många kunder över lång tid.

Betydelse för marknaden

Avgifterna har två syften enligt förarbetena: att verka avskräckande mot framtida överträdelser och att utgöra en proportionerlig reaktion på det inträffade. För spelaren är de indirekt intressanta. De säger något om hur Spelinspektionen värderar olika typer av brister och hur seriös tillsynen är. En licens med flera sanktionsbeslut bakom sig signalerar att operatören tidigare brustit på systematiska sätt, även när felen har rättats.

Granskningsbetyget på Spelvarning reflekterar förekomsten av tillsynsbeslut i regelmotorn, men inte sanktions­beloppet. Det är ett medvetet val. Större operatörer har naturligt högre belopp i absoluta tal, vilket skulle göra mindre licenshavare orättvist gynnade om kronbeloppet räknades rakt av. Mer i Metod.

Källor och vidare läsning

• Spellagen (2018:1138), 19 kap. om sanktioner.
• Alla tillsynsbeslut som indexerats på Spelvarning.
• Omsorgsplikt, den vanligaste grunden för stora sanktionsavgifter.
• Regelverket i sin helhet, bakgrundsartikel om spellagen.
• Metod, så viktas tillsynsbeslut in i granskningsbetyget.